progeliprog

När man nämner Prog-rock är ofta inte Supertramp det första man kommer att tänka på. De var med och skapade Art-pop:en. Men faktum är att, måhända var det inte särskilt ”prog” men om något så var det Progressiva. ”Crime of the Century” kan närmast liknas vid ”Dark Side of the Moon” i det avseendet att dess tema talade till den växande generationen. I texterna tas ofta det lite bortskämda, förväntansfulla tankesättet upp. Att bara alla lyssnar så kommer allt gott till en om man väntar. Allt blir bra även för en drömmare.

Rent musikaliskt är skivan mycket uppfriskande, med som nämnt, det lättilgängliga popkänslan. Låtarna är ofta mycket smittsamma och man frestas ofta till att stämma med i sången. Men det finns även det väl atmosfäriska, en helhet som ofta saknas i pop-svängen (inte alltid, men alltför ofta). Det som gör skivan progressiv på det ”icke-proggiga” sättet är den ganska rena ljudbilden och främst utelämnandet av en Mellotron. Mellotronen som ofta är synonymt med Progressiv-rock. Detta gör kanske skivan till en gnutta mer slätstruken, men inte för en sekund mer tråkig. Det är en gripande skiva som på ett, nästan paradoxalt peppande vis, presenterar och förklarar de svårigheter och de mentala kriserna som man som ungdom ofta utästts för.

Skivan inleds ganska mörkt, med ett VÄLDIGT ensamt munspel som antyder en MYCKET intensiv ensamhet. Detta följs upp, på ett lite lättare plan och känslan blir inte lika stark, utan mer hanterlig.

”School” är titeln på detta första spår och direkt får vi höra Roger Hodgson och Richard Davies på ett snyggt sätt dela på det vokala. Där Roger Hodgson står ut, med sin ljusare sångröst som min favorit.

”School” går över i ”Bloody Well Right”. Detta är skivans svagaste spår. Egentligen en mycket bra låt. Men ibland resterande låtarna är den nivån svagare, men behövs absolut för den helhet som skivan skapar.

”Hide in Your Shell” är skivans tveklöst bästa låt. Från början med det ensamma elektroniska pianot, ända fram till sista tonen är det en njutning. Roger Hodgsons lyrik och vokalik är förstklassig. Helt enkelt skitbra!

Ja, jag pallar egentligen inte gå igenom alla låtar såhär. Och egentligen är det inte någon anledning. Som nämnt förut, är detta en helhetsskiva och låtarna gör sig absolut bäst tillsamans. Men bara för att följer här en låtförteckning:
1.School
2. Bloody Well Right
3. Hide in Your Shell
4. Asylum
5. Dreamer
6. Rudy
7. If Everyone was Listening
8. Crime of the Century

Så, för att avsluta det hela: Att inte skaffa den här skivan, vore århundradets brott mot musikvärlden!
//Erik Bergsten